Hur mycket man än försöker..
Hur mycket man än försöker så hjälper det inte. Så jag försöker inget mer nu, det får bli som det blir.
Jag är långt, långt, långt ifrån att vara perfekt..jag har otroligt mycket brister..och kan man inte ta det så ska man inte vara min vän, för bristerna är tyvärr något som "följer med"..jag hatar att jag har så stora problem med magen, jag hatar att jag är hypokondriker..det är inte något jag har valt. det är en sorts sjukdom men det är inte ofta man pratar om den, folk tror att man bara kan sluta vara hypokondriker..tänk om det vore SÅ lätt.. då hade jag "slutat" vara det för många år sen..Problemen med magen förstörde hela min skolgång. ungefär varannan dag var jag hemma från skolan pga av magont...och det gjorde att jag idag inte har gymnasiebetyg. ju mer man var borta från skolan, desto svårare var det att komma tillbaka.
Kommer så väl ihåg när jag gick i 3:an på södermalm. Mamma var med mig VARJE dag i skolan, hon fick inte ens lämna klassrummet, varje morgon grät jag..jag minns en gång när mamma och pappa och mina lärare fick dra mig ur bilen och jag var helt hysterisk...
Jag har ingen aning om varför jag hatade skolan så mycket. Varje dag var en plåga.
Min syster lyckades i skolan, hon gick ur gymnasiet och fick jobb på en gång
Min bror var det samma sak med.
Och här sitter jag, som har misslyckats totalt med mitt liv..
Jag är expert på att klaga av mig mina krämpor på facebook..och jag antar att folk tror jag bara vill ha medlidande och tycker synd om mig själv..jag skriver av mig där för att de runt omkring mig redan har hört för mycket..de orkar inte lyssna mer på vart jag har ont..och jag är trött på att jämt ha ont någonstans. Oftast är det magen, men det är något jag kommer få leva med resten av mitt liv. Jag äter medicin för min mage, maxdos. Jag kan inte göra så mycket mer än så, bara att leva med skiten.
Tänker inte uppdatera så mycket på facebook längre, det uppenbarligen folk som stör sig på det. Men någonstans måste jag få skriva av mig så det får nog bli här på bloggen. Då får folk välja om de vill läsa eller inte helt enkelt.
Men jag känner mig så himla sviken..man tycker om någon så himla mycket och sen är det som att få en smäll i ansiktet när man får höra vad de egentligen tycker om en...
Jag är glad att jag har Linus, han är den som får mig att känna mig betydelsefull...
Snart har vi varit tillsammans i 1 år <3 Älskar dig <3
Kommentarer
Postat av: Jenny Hellström
Du är inte misslyckad Jennie tänkt inte ens så!!
Tycker om dig jättemycket ♥
Alla kämpar vi på så gott vi kan är inte så lätt alla gånger!!
Trackback
